8 mars 2011
Åkte upp till Kiruna på freda morron och var grymt taggad! När vi komme fram te banan så gick jag runt banan och kollade in läget och den kändes verkligen hård. så jag trodde att den skulle hålla sig rätt så bra men ack va ja misstog mig. Innan dagen var slut va banan väldigt lös och isig vilket gjorde att man egentligen bara kunde använda ytterspåren för att ha bra fäste men de ska väl vara en utmaning va? :)
Första heatet som vi körde gick inte förän kl 12 så jag hade gott om tid och kolla på de första heaten och kolla in deras körning osv innan jag tog på mig skydden, taggade upp och for ut på lineup.
Starten kändes si så där, men ja va inte sist ut och det kändes som att jag hade ruskigt bra flyt de första varvet och hade 3-4 personer bakom mig, banan va verkligen kanon kul och jag gillade varje millimeter MEN på andra varvet så kommer jag i kurvan innan mål och ser ett kanon läge för att hinna förbi personen bredvid mig så jag satsar ordentligt och hamna på ett väldigt ojämt område men gav mig inte förän jag känner en brännande smärta och hugg i vänster axel och jag tappar styret.. axeln ur led!
Framåt också för den delen och som de flesta redan kanske vet så hoppar min axel vanligtvis bakåt så jag var ruskigt paff faktiskt..
funktionärer kommer springade och kläcker kommentaren: Vi går åt sidan! Jag skriker tillbaka: Nej för fan, dra armen rätt ner för axeln har hoppat ur led! En funktionär tar tag och drar till och jag känner ännu en brännande smärta och hör ett "klånk". Tack skriker jag och drar igång skotern för att fortsätta köra mitt heat annars få man ju inga poäng?!
Men jag va långt efter och vart varvad just efter att ja fått igång skotern men ja körde färdigt och for sedan in i depån för att dra på ett nytt lager silvertejp för att hålla axeln på plats.
Andra heatet va ja inte alls lika bra med i starten och komme ut bland de sista men lyckades köra upp mig till en näst sista plats.
Grymt besviken är jag men jag känner att ja fått mer koll på hur maskinen fungerar nu och ja, jag tror inte de kan bli annat än framsteg nu!
På freda blir de lycksele som står på schemat för att köra kvällstävlingen där! Kommer nog bli kul och jag hoppas axeln håller denna gång!
Första heatet som vi körde gick inte förän kl 12 så jag hade gott om tid och kolla på de första heaten och kolla in deras körning osv innan jag tog på mig skydden, taggade upp och for ut på lineup.
Starten kändes si så där, men ja va inte sist ut och det kändes som att jag hade ruskigt bra flyt de första varvet och hade 3-4 personer bakom mig, banan va verkligen kanon kul och jag gillade varje millimeter MEN på andra varvet så kommer jag i kurvan innan mål och ser ett kanon läge för att hinna förbi personen bredvid mig så jag satsar ordentligt och hamna på ett väldigt ojämt område men gav mig inte förän jag känner en brännande smärta och hugg i vänster axel och jag tappar styret.. axeln ur led!
Framåt också för den delen och som de flesta redan kanske vet så hoppar min axel vanligtvis bakåt så jag var ruskigt paff faktiskt..
funktionärer kommer springade och kläcker kommentaren: Vi går åt sidan! Jag skriker tillbaka: Nej för fan, dra armen rätt ner för axeln har hoppat ur led! En funktionär tar tag och drar till och jag känner ännu en brännande smärta och hör ett "klånk". Tack skriker jag och drar igång skotern för att fortsätta köra mitt heat annars få man ju inga poäng?!
Men jag va långt efter och vart varvad just efter att ja fått igång skotern men ja körde färdigt och for sedan in i depån för att dra på ett nytt lager silvertejp för att hålla axeln på plats.
Andra heatet va ja inte alls lika bra med i starten och komme ut bland de sista men lyckades köra upp mig till en näst sista plats.
Grymt besviken är jag men jag känner att ja fått mer koll på hur maskinen fungerar nu och ja, jag tror inte de kan bli annat än framsteg nu!
På freda blir de lycksele som står på schemat för att köra kvällstävlingen där! Kommer nog bli kul och jag hoppas axeln håller denna gång!
Kommentarer
Trackback
